Det är nåt konstigt med domännamn. Ett splitter nytt, fräscht och oanvänt kostar mindre än en hundralapp. Medan ett gammalt, sunkigt och välanvänt kan kosta precis hur mycket som helst. Ju äldre och mer begagnat, desto dyrare.
 
Jaja, jo, okej då, både du och jag vet såklart ungefär varför det förhåller sig såhär. Men om vi ser domännamn som en produkt, vilken som helst, så är det ändå lite fascinerande, eller hur? Tänker så här: Förr handlade vi begagnade möbler, kläder och cyklar på ”loppis”. Idag hittar vi fynden på Blocket. Gemensamma nämnaren för loppis och Blocket är att säljaren vill göra sig av med något hon inte längre behöver och att köparen vill hitta det hon är ute efter. I sakens natur ligger att priset är betydligt lägre än nypris.

Det är alltså med dessa intentioner vi besöker Blocket: vi vill köpa begagnat billigt. Men klickar vi oss in på kategorin Domäner & Sajter blir vi besvikna – de domännamn som är till salu här är i regel apdyra, och jag tror jag pratar för både amatörer och proffs när jag säger att känslan av ”fynd” vägrar att infinna sig. För att betala 10 000, 50 000 eller 200 000 kronor för något som i nypris har kostat en hundralapp måste det verkligen till övertygande argument. Och dom hittar vi sällan på Blocket.

Så här kan det låta: ”Mycket attraktiv domän, sajten följer med - allt som behövs är marknadsföring... pris: 150 000!” Jag håller med: allt som behövs är marknadsföring. Men såvida det inte verkligen är din drömdomän och en gedigen sajt som döljer sig bakom till salu-skylten så är det nog mer effektivt att köpa ett okej domännamn direkt hos din registrar för en hundring och ha 149 900 kronor över till utveckling och marknadsföring.

Ett annat vanligt säljargument är ”Sajten har varit igång i 2 månader, och har redan besökare”. Okej, två månader, alltså. Det är även i domänbranschen en löjligt kort tid för att prata i termer av etablering. Och hur många besökare pratar vi?

Eller den här, en sälja-domän-på-Blocket-klassiker: ”Stor potential, säljes p g a tidsbrist”. Betyder: ”Jag missbedömde läget, jag vill lägga min tid på något lönsammare.”

Och. Så. Vidare. Därmed inte sagt att det inte går att hitta fynd även på Blockets domänavdelning – jag vet ju inte vad du vill ha, och vad det är värt för dig och dina syften. Men jag tror att chansen är liten. Jag skulle i stället prova någon etablerad auktionstjänst typ Sedo eller Missdomain. Då får du ett mer förankrat marknadsvärde eftersom det är budgivning som gäller. Men först skulle jag investera ett ganska rejält gäng timmar i att med Google som guide ta reda på vad man ska tänka på för att värdera en sajt eller ett domännamn.

Med min nyvunna kunskap skulle jag sedan nöjessurfa lite bland domänannonserna på Blocket, och förmodligen få ett litet skratt på köpet. Helt gratis, dessutom.

Colombias toppdomän .CO lanserades nyligen för registreringar direkt under .CO istället för tidigare sekundär nivå under .COM.CO. Åsikterna för och emot toppdomänen har sedan dess gått isär bland både domäninvesterare, registrarer och slutanvändare. Ena parten påstår att .CO aldrig kommer att lyckas, medans den andra säger att den kommer att ses som den nya generiska toppdomänen (likt .com, .net och .org).

I denna krönika tänkter jag bryta ner argumenten för och emot .CO och försöka mig på lite gissningar för hur den kommer att tas emot av den breda massan.

Generellt så kan man säga att det vanligaste argumentet mot .CO är att den enbart kommer vara en typo TLD, det vill säga en toppdomän som personer enbart registrerar domäner under för att få felstavad trafik från .COM domänen. Man räknar alltså med att man kan få så pass mycket trafik som man sedan kan monetarisera genom reklam enbart för att internetanvändare missar att skriva in M:et i .COM. Om en toppdomän börjar användas primärt av detta skäl så leder det till en rad dåliga saker, t.ex. så kommer Google inte att ranka domännamn under den speciellt bra (annat än möjligvis i just det landet den tillhör). Antivirus företag kan blockera toppdomänen samt mottagandet av domänen hos den breda massan kommer bli dåligt vilket i sin tur leder till att också andrahandsmarknaden blir impopulär och domäninvesterare därmed drar sig från att investera i den.

Ett exempel på en sådan TLD är .CM (Kamerun) där en stor majoritet av registreringarna nu sker just i typosyfte. Men om man börjar kika lite på siffrorna bakom dessa registreringar så får man en annan bild av verkligheten. Jag har använt siten compete.com för att plocka fram den estimerade trafikmängden och tar vi några av världens största siter med generiska ord (alltså inte varumärken som t.ex. Facebook) så ser det ut såhär;

Dessa siffror visar att det är relativt liten procent av trafiken som spiller över till den felstavade domänen. Visst går det säkert att tjäna en slant på denna trafik genom domänparkering men problemet är ju att det är generiska ord vilket betyder att domännamnen i sig med största sannorlikhet är relativt dyra att köpa loss om man inte haft tur och fått tag på dom vid släppet.

Vidare hävdar skeptikerna också att det börjar bli löjligt med alla olika toppdomäner som man som varumärkesinnehavare "tvingas" skydda. Men det är ingen som säger att det är löjligt att man måste tvingas skydda varumärkerna hos respektive lands patent och registreringsverk. Personligen tycker jag då det är ganska naturligt att man också måste skydda sina domännamn i respektive land i dessa fall. Och när en ny toppdomän lanseras så sker det också via olika perioder i registreringsförfarandet där man som varumärkesinnehavare har förtur till sin domän. Över 70% av världens 500 största företag förhandsbokade sina .CO domännamn och registryt har gjort ett bra jobb med att påminna om och om igen till de företag som inte gjorde det. Sedan finns WIPO processen som kan utnyttjas i efterhand om man vill överklaga en tilldelning och när det gäller varumärken så brukar det inte vara några jätteproblem för dessa företag att få tag på sina domännamn.

Men vad talar då för att .CO kommer att lyckas bättre än t.ex. .CM? Jag skulle vilja påstå att mycket handlar om de pengar .CO har lagt ner till på sin marknadsföring. I princip alla stora domänbloggar/siter har annonser från .CO, de har varit närvarande på alla stora domänmässor som sponsorer med egna bås. Det har till och med varit paneldebatter och sessioner på dessa mässor dedikerade för enbart .CO. Lägg där till att alla stora registrarer lägger .CO brevid eller under .COM i sina domänsökningar vilket leder till att personer som ser sin .COM domän upptagen istället köper .CO namnet.

Till skillnad mot .CM så hade också .CO något man kallade "funders program" och som enkelt gick ut på att man kunde ansöka om en .CO innan de släpptes för allmänheten om man kunde uppvisa planer för domänen och garantera att den skulle utvecklas snarare än att enbart registreras i spekuleringssyfte. Detta leder i sin tur att andelen "riktiga" siter under toppdomänen är större, något som de flesta registryn strävar efter.

Dessutom så associeras förkortningen "CO" med företag i många delar av världen, däribland USA. Och med tanke på de miljoner .COM domäner som i dagsläget är registrerade så erbjuds nu möjligheten för företagare att få det namn de vill ha under .CO istället för att tvingas kontakta innehavaren av .COM domänen och köpa loss den för en större summa.

I dagsläget har hela 380.000 .CO domäner registrerats bara dagar efter att de släpptes fria (20 Juli), detta kan jämföras med vår egen toppdomän .SE som i skrivande stund har 970.000 registrerade domännamn. Och .SE har varit tillgänglig för alla att registrera sedan 2004.

Men det som jag tror kommer vara avgörande för .CO's vara eller icke vara tror jag dock är hur Google kommer att behandla toppdomänen. Det  är nämligen så att Google rankar siter under olika toppdomäner bra i olika länders lokala sökningar. En site på en .SE domän rankar bättre än en site under t.ex. .NL på Google.se medans en site under .NL rankar bättre än en site under .SE på google.nl. Undantaget för denna regel är generiska domäner som .COM, .NET och .ORG men också Montenegros .ME och Tuvalus .TV som även dom betraktas som internationella av Google. Den stora frågan är alltså om Google kommer behandla .CO som en generisk domän istället för en ccTLD (och därmed enbart ranka den bra på Google.co).

Svaret på denna fråga är dock fortfarande höjt i dunkel men en talesperson för Google har faktiskt sagt följande;

"We will rank .co domains appropriately if the content is globally targeted. Webmasters will soon have the functionality to be able to specify this by using the geotargeting options in Google Webmaster Tools."

Det tycks alltså vara så att Google lutar åt att behandla .CO som en generisk toppdomän, om så sker så tror jag personligen att det kommer innebära en ordentlig uppsving för .CO domänen. Men kontentan är ändå att det är stor skillnad på .CO och .CM och jag tror att .CO kommer vara en av de mer lyckade toppdomänssatsningarna vi sett på ett bra tag. Så håll ögon och öron öppna, jag är övertygad om att vi inom en snar framtid kommer att få anledning att återkomma till ämnet!

//

Johannes Eriksson,

Program Manager för Online Business Development, Crystone

Vi har just renoverat vårt badrum. Eller vi och vi – vi har förstås anlitat proffs. Jobbet blev gjort, budgeten höll och vi fick ett helt nytt och fräscht badrum. Alltså borde vi vara helnöjda och varmt rekommendera de involverade hantverkarna till vänner och bekanta. Men icke.

För de var ju det här med att det tog nästan fem veckor istället för utlovade ”drygt två”. Och det här med att inte alltid dyka upp på avtalade tider. Och det här med att bara svara i telefon och på mejl sporadiskt. Och det här med att småslarva med detaljerna i hantverket, men bara så lite att det känns fånigt att som beställare klaga på arbetets kvalitét. Sådana saker räcker gott och väl för att inte rekommendera den aktuella byggfirman, trots att vi alltså blev ganska nöjda med slutresultatet.

Det här fenomenet tror jag är vanligt i alla möjliga branscher. Företag som ser till att uppfylla sina åtaganden och kunder som i och för sig nöjda med det, men som egentligen hade förväntat sig mycket mer.

Ett tydligt exempel är webbhotellbranschen. Jag har hjälpt Internetworld med deras stora webbhotelltest både 2009 och 2010 och därigenom fått en rätt hygglig inblick i hur det kan vara att vara kund hos de större svenska webbhotellen. Med några få undantag har alla webbhotell vi testat också levererat vad vi betalt för – i juridisk mening. Men i ”levererad kundupplevelse” är däremot spännvidden emellanåt gigantisk. Utan att droppa namn kan det mycket väl se ut så här:

• Medan ett webbhotell svarar på mejl blixtsnabbt, tar det det flera dagar för ett annat och ibland får man inte svar alls.

• Medan ett webbhotell skrotat bindnings- och uppsägningstider och är generöst med att betala tillbaka pengar om man inte är nöjd, väljer ett annat att knappt ens bry sig om den lagstadgade ångerrätten.

• Medan ett webbhotell har en fantastisk kontrollpanel, har ett annat en usel och ett tredje kanske ingen alls.

• Medan ett webbhotell har en upptid på 99,99 procent har ett annat kanske bara 99,67 procent. (Jo, det är en milsvid skillnad i de här sammanhangen.)

• Medan ett webbhotell vägrar lyfta på luren under telefontid har ett annat så trevlig och tillmötesgående supportpersonal att man knappt själv vill lägga på luren...

För kunden som kanske aldrig köpt webbhotellstjänster, eller för den delen låtit renovera sitt badrum, tidigare är det förstås ofta svårt att veta sådana här saker på förhand även om Google, Reco, Rejta, Prisjakt, Facebook, Twitter kan ge viktig input.

Så, vad blir då den präktiga sensmoralen av detta? Jo:

1. För företag som är måna att komma undan inte bara med skinnet i behåll utan också med ett ständigt förbättrat rykte och utökad kundkrets räcker det inte med att ”göra jobbet”. I slutändan är det bara kundupplevelsen som räknas. It´s all about service, service, service. 
2. Vi som inte själva råkar besitta expertkunskaperna ska absolut fortsätta att vända oss till proffs när exempelvis badrummet ska renoveras, eller när hemsidan ska ut på nätet. Men av en bra hantverkare ska vi kräva mer än att de kan fixa ett helkaklat badrum. Och av ett bra webbhotell ska vi kräva mer än att de kan koppla ihop en domän med våra filer på deras server. Vi ska kräva service, service, service.

Ha en bra sommar, förresten.

”Facebook – inte så hemlig som du tror”. Ähum. I veckan har kvällstidningarna återigen RASAT mot Facebook, ivrigt påhejade av ett gäng arga läsare. Den här gången handlar det om en ”säkerhetsmiss” som gör att Facebookanvändares statusrader kan läsas av vem som helst genom en nysnickrad sajt som kallar sig Openbook.

Jag har dock ordentligt svårt att bli upprörd. Det går liksom inte att ta den som uppdaterar sin status med superhemliga snaskigheter inför sina typ 267 väl förtrogna Facebookvänner riktigt på allvar. Är informationen så intressant att den vill nå utanför denna målgrupp så kommer den såklart att göra det – det är minst en av dessa 267 så kallade vännerna garant för.

Hursomhelst: Facebook har gjort bort sig genom att göra det krångligt för användarna att få grepp om hur informationen används, och de har redan börjat göra vissa korrigeringar för att blidka kritikerna. Men ingen skugga ska falla över Openbook. Deras söktjänst använder bara öppen data från en annan sajt och presenterar den på ett mer tillgängligt och smidigt sätt (ett litet företag som heter Google har förresten haft vissa framgångar med en liknande affärsmodell). Och det är ju till och med så att Openbook själva hävdar att initiativet är en parodi – att Openbook skapats just för att Facebook ska ta integritetsfrågan på allvar.

Men i mina ögon är Openbook i grunden en riktigt bra grej, som gärna får vara här för att stanna och vidareutvecklas. För genom att skapa flöden utifrån vad som skrivs om ett visst ämne/nyckelord snarare än enbart ta del av vad ens egna vänner har på hjärtat öppnas helt nya möjligheter. Känns konceptet igen? Just det, det påminner om Twitter. Det finns säkert många argument för att Facebook ska vara Facebook och Twitter ska vara Twitter, men tanken kittlar lite grann ändå. För hur vi än vänder och vrider på det så har Facebook en mycket bredare användarbas än vad Twitter har. Och även om de mest frekventa sökningarna på Openbook tycks vara tämligen obscena, så skulle tjänsten kunna användas för att göra verklig kundnytta, exempelvis för webbhotell som Crystone och deras kunder.

Det jag menar är att en tjänst av typen Openbook skulle kunna bli ett nytt gränssnitt för kundservice. En mötesplats mellan kund och företag som inte uppstår naturligt på Facebook därför att det är långsökt att gå med i en Facebookgrupp för ett företag vars tjänster man inte är nöjd med. En mötesplats som inte uppstår naturligt på Twitter därför att kunderna helt enkelt inte finns där i samma utsträckning.

Gå in och ”openbooka” på ”telia” så fattar du principen – chansen är stor att du hittar flera uppenbart missnöjda Teliakunder som kanske för bara någon minut sedan yttrat sitt missnöje via sin statusrad på Facebook. Jag tror att Telia vill veta detta. Jag tror att kunden vill att Telia ska veta detta. Och jag tror framföralt att både kunden och Telia är angelägna om att det eventuella problemet blir löst så snart som möjligt. Det är klart att Telia i det här fallet skulle tvingas avsätta lite resurser för att bevaka ”ännu en kanal”, men det torde ändå vara väl investerade kaffepengar om de med så enkla medel lyckas göra en missnöjd kund till en nöjd – som med lite tur dessutom berättar om sin positiva kundupplevelse för sina, typ, 267 väl förtrogna Facebookvänner.

Till vardags jobbar jag väldigt mycket med synlighet i sökmotorer, det vill säga att få kunder att ranka högt upp på konkurrensutsatta sökord, precis som Crystone. Fortfarande tror många att man måste besitta någon slags magisk formel för att lyckas med detta - "det är lite som voodoo" som ett företag nämnde till mig för ett tag sedan.

Men sanningen är den att det inte alltid behöver vara så mycket magi och du behöver inte alltid tillbedja den stora Google-guden för att lyckas. För finns det en sak som alltid fungerar så är det domäner.,

För att förklara varför ska jag dra en liten historia: För ett tag sedan såg jag ett statusmeddelande på Facebook om att det snart är dags för Earth Hour, ni vet: Världsnaturfonden (WWF:s) största kampanj under 2010 som syftar till att vi ska släcka ljus och stänga av diskmaskinen under en timme.

Jag reagerade inte så mycket på det utan arbetsskadad som jag är surfade jag in på www.earthhour.se för att se vad WWF skapat för kampanjsajt.

Det gick inte så bra...

Det hjälpte inte hur många gånger jag än tryckte på F5, Firefox gav samma svar: "Servern hittades inte". Konstigt att det inte finns någon sajt här tänkte jag direkt så jag surfade vidare för att kolla om det är någon som ägde domänen.

Döm då av min förvåning att domänen i fråga var helt ledig. Ja, du läste rätt. Namnet på WWF:s kampanj var helt fri som domän och ingen hade ens tänkt en tanka på att registrera den.

Direkt reagerade jag över det faktum att ingen registrerat den och att WWF helt missat detta. Min andra direkta tanke var givetvis att plocka fram kreditkortet och snabbt köpa domänen - den här chansen kunde jag ju inte missa!

Ett par timmar senare hade jag snickrat ihop en vansinning ful men funktionabel sida som jag publicerade. En god natts sömn senare vaknade jag upp och fick en trevlig morgonpresent: domänen rankade redan 6:a på Google på frasen "Earth Hour"!

Domäner och Sökmotoroptimering
Det här här som domänen som ryggrad kommer in. Sedan många år tillbaka har domäner varit ett väldigt bra plustecken när det gäller att ranka högt i sökresultaten och så är det även idag. Tack vare mitt perfekta domännamn så visste Google om att det här är en viktig sajt och således rankade den väl, detta utan någon avancerad "voodoo"-optimering.

Earth Hour är ett globalt fenomen som det kommer skrivas extremt mycket om under mars månad och sannolikt vara ett av de sökta begreppen på Google under den månaden. Missen att registera .se-domänen är alltså väldigt stor och gör att man släpper kontrollen till en helt annan aktör, i det här fallet jag.

Företag, privatpersoner och organisationer bör tänka på vad för domäner man äger och i största möjliga mån skydda dem, för man vet aldrig vem som kommer ta dem framför näsan på en. Har ni registrerat domän för kampanjen ni ska köra i höst? Har du registrerat en .se-adress för ditt eget namn?

Domäner är en viktig ryggrad på nätet och ett bra domännamn skapar en trygghet, seriositet och även bra ranking i sökmotorer. Glöm inte det nästa gång!

Vad hände då med min domän earthhour.se? WWF har hört av sig och vill ha den. Den som lever får se ifall jag släpper en sådan godbit...

/Simon Sundén

"Simon Sundén är delägare och Digital Director på reklambyrån Honesty och bloggar till vardags på http://www.joinsimon.se"

Vecka 50 hade Expressen.se enligt egen uppgift 2 172 437 unika besökare. Det är 23 procent bättre än samma vecka förra året, och den femte bästa besöksveckan någonsin för sajten uppger chefredaktör Thomas Mattsson på sin blogg. Och han hymlar inte med att otrohetssåpan med golfstjärnan Tiger Woods i huvudrollen är en del av förklaringen.

För det funkar ju så. Den senaste månaden har det förmodligen snackats minst lika mycket Ullared-Morgan, Anna Anka och Tiger Woods runt fikabordet på jobbet som om självaste Barack Obama och det viktiga klimatmötet i Köpenhamn. Det är, lite förenklat, snackisarna kvällstidningarna vill åt. De vill att vi ska prata om vad de skriver, och de vill skriva om vad vi pratar om. Vi kan tycka att det är enkla finter och trix, men vi går ju på dem. Hela tiden, om igen. Det som vi gärna avfärdar som billig nonsensjournalistik är till stor del det som får oss att klicka och vilja läsa mer.

Kvällstidningarna är duktiga på det här och alla som vill driva mer trafik till sin sajt har förmodligen mycket att lära av Expressen och Aftonbladet.

Det handlar såklart inte om att du ska fylla din sajt med skvallerrubriker som inte håller vad de lovar. Men det handlar om att verkligen ta reda på vad som får besökaren att klicka, läsa, köpa, agera – och att jobba med webbinnehållet utifrån det.

Webbanalys, alltså - att mäta och förstå exakt vad besökaren gör och inte gör när hon besöker din sajt. Grundläggande webbanalys är varken dyrt eller krångligt. Med gratisverktyget Google Analytics är du igång på några timmar, sedan är det ditt eget intresse och engagemang som är flaskhalsen. Gör du ett bra jobb är chansen stor att du, precis som Expressen, kan glädjas åt fler besökare och framförallt fler lyckade avslut på sin sajt.

Men kom ihåg att det är du som måste göra jobbet. Du kan inte förlita dig på Tiger Woods.

Förra månaden skrev jag att jag inte kan så mycket om domäner. Det är fortfarande hur sant som helst. Men efter att ha varit på Internetdagarna har jag lärt mig mer. Eller jag har åtminstone fått en något större inblick i vilken gigantisk industri det här är, och därmed kommit till insikten att jag kan ännu mindre än jag kanske trodde för en månad sedan.

För om vi så bara håller oss till .se-domänen: Visste du till exempel att...

1. ...det nu finns 915 000 .se-domäner?
   Vi (?) är alltså på god väg mot miljonen. Heja heja!

2. ...det registreras 600 nya .se-domäner varje dag?
   Det skulle ju betyda 25 nya .se-domäner i timmen eller en ny .se-domän varannan minut nästan. Hoppsan!

3. ...5 procent är så kallade IDN-domäner?
   Och vad är då en IDN-domän? Jo, det är sådana som innehåller å, ä, ö, ü eller é.

4. ...9 av 10 förnyar sin .se-domän?
   Eller för att vara mer petig: förnyelsegraden ligger på 89 procent, och det är företagen som drar upp snittet något – 90 procent av företagen förnyar, 85 procent av privatpersonerna.

5. ...antalet domäner per .se-registrant har ökat från 1,89 till 2,05 det senaste året?
   Domäninvesterare, fulregistrerare och skyddsregistreringar sägs vara en del av förklaringen.

6. ...SE:s egen registrar .SE Direkt bara står för 2 procent av alla nya registreringar av .se-domäner?
   Eller bara och bara, jag vet inte - en nyregistrering där kostar 525 kronor och en .se-domän kostar 175 kronor. Typiskt obilligt, men det finns förstås en anledning till det: .SE ska inte konkurrera med sina återförsäljare.

7. ...svenskt internetanvändande idag står för cirka 0,5 procent av världsmarknaden, medan svenskt domäninnehav står för ungefär 0,75 procent?
   Tänk efter nu, det är rätt stor skillnad det.

8. ...bokstäverna s och d är grannar på tangentbordet?
   Okej, det visste du nog. Men att ”.se” därmed också är en vanlig felstavning på ”.de”, och konsekvensen av det hade åtminstone inte jag tänkt på innan jag lyssnade på Peter Forsmans faktaspäckade presentation på Internetdagarna.

Se där, ja. Åtta saker du absolut inte måste veta om .se-domänen. Men håll med om att det åtminstone är lite intressant.

Jag kan inte särskilt mycket om domäner. Alltså jag fattar ju vad en domän är, hur man registrerar en och kopplar den mot en hemsida och en del om vad man ska tänka på vid valet av rätt domännamn och blablabla och så vidare. Och ju mer jag skriver och läser om branschen, och ju fler experter jag pratar med, desto mer lär jag mig ju hur det funkar och hur allt hänger samman. Men ju mer jag läser och förstår – desto mer övertygad blir jag också om att jag inte kan speciellt mycket. Det går bra ändå.

För även om den första .se-domänen registrerades 1983 (!)  så har ”branschen” i praktiken inte mer än typ 15 år på nacken. Jag tror att en så stor bransch med en så kort historia haltar på alla möjliga plan, och det är bland annat därför vi fortfarande ser så många satsningar, spekulationer och prognoser bli något helt annat än vad personerna bakom dem egentligen tänkt sig. Ibland bättre. Ibland sämre. Ibland nåt helt annat. Branschen är full av överskattningar, underskattningar och överraskningar. Okej, det händer kanske inte varje dag, men det är ändå en bransch där David kan banka skiten ur Goliat bra mycket oftare än i de flesta andra branscher.

Tänk bara på Sergey Brin och Larry Page, männen bakom Google. Så pass sent som 1998 var de två 25-åriga studenter med två tomma händer och en idé. Altavista var Goliat, Google var David. Du vet hur det gick. Åtminstone för Google. (Vill du veta hur det gick för Altavista så kan du ju alltid, eh, googla.)

Okej, det var elva år sedan nu och det var längesedan vi, eller iallafall jag, höjde på ögonbrynen över att ”Googles senaste satsning blev en succé”. Det är snarare någon slags regel. När Google för nästan exakt tre år sedan köpte Youtube för 1,6 miljarder dollar, eller 12 miljarder kronor, så var det såklart en helt obegriplig summa pengar – men om Google ansåg att det var ett rimligt pris så var det förmodligen en bra affär, liksom?

Nu hävdar Cnet News att Googles vd Eric Schmidt egentligen tyckte att Youtube var värt typ 600 miljoner dollar, och att Google alltså skulle betalt sisådär en miljard dollar ”för mycket”. Detta trots att Youtube sedan 2006 befäst sin ställning som den fullkomligt dominerande videosajten som egentligen inte kan betecknas som något annat en än braksuccé. Hade Google verkligen räknat med att denna succé skulle vara typ tre gånger så stor vid det här laget, eller vad?

Och om självaste Google kan göra en så grov övervärdering av en domän, en sajt, ett varumärke - hur stor är då chansen att du och jag kan göra ett vettig bedömning om vad en domän och dess innehåll egentligen är värt?

Jag vet inte. Jag kan som sagt inte så mycket om domäner. Och ju mer jag lär mig desto mer upptäcker jag som jag inte förstår. När allt kommer omkring kan det nog vara en rätt bra insikt i en ung bransch där David faktiskt är starkare än Goliat, om så bara någon gång ibland.