Vi har just renoverat vårt badrum. Eller vi och vi – vi har förstås anlitat proffs. Jobbet blev gjort, budgeten höll och vi fick ett helt nytt och fräscht badrum. Alltså borde vi vara helnöjda och varmt rekommendera de involverade hantverkarna till vänner och bekanta. Men icke.

För de var ju det här med att det tog nästan fem veckor istället för utlovade ”drygt två”. Och det här med att inte alltid dyka upp på avtalade tider. Och det här med att bara svara i telefon och på mejl sporadiskt. Och det här med att småslarva med detaljerna i hantverket, men bara så lite att det känns fånigt att som beställare klaga på arbetets kvalitét. Sådana saker räcker gott och väl för att inte rekommendera den aktuella byggfirman, trots att vi alltså blev ganska nöjda med slutresultatet.

Det här fenomenet tror jag är vanligt i alla möjliga branscher. Företag som ser till att uppfylla sina åtaganden och kunder som i och för sig nöjda med det, men som egentligen hade förväntat sig mycket mer.

Ett tydligt exempel är webbhotellbranschen. Jag har hjälpt Internetworld med deras stora webbhotelltest både 2009 och 2010 och därigenom fått en rätt hygglig inblick i hur det kan vara att vara kund hos de större svenska webbhotellen. Med några få undantag har alla webbhotell vi testat också levererat vad vi betalt för – i juridisk mening. Men i ”levererad kundupplevelse” är däremot spännvidden emellanåt gigantisk. Utan att droppa namn kan det mycket väl se ut så här:

• Medan ett webbhotell svarar på mejl blixtsnabbt, tar det det flera dagar för ett annat och ibland får man inte svar alls.

• Medan ett webbhotell skrotat bindnings- och uppsägningstider och är generöst med att betala tillbaka pengar om man inte är nöjd, väljer ett annat att knappt ens bry sig om den lagstadgade ångerrätten.

• Medan ett webbhotell har en fantastisk kontrollpanel, har ett annat en usel och ett tredje kanske ingen alls.

• Medan ett webbhotell har en upptid på 99,99 procent har ett annat kanske bara 99,67 procent. (Jo, det är en milsvid skillnad i de här sammanhangen.)

• Medan ett webbhotell vägrar lyfta på luren under telefontid har ett annat så trevlig och tillmötesgående supportpersonal att man knappt själv vill lägga på luren...

För kunden som kanske aldrig köpt webbhotellstjänster, eller för den delen låtit renovera sitt badrum, tidigare är det förstås ofta svårt att veta sådana här saker på förhand även om Google, Reco, Rejta, Prisjakt, Facebook, Twitter kan ge viktig input.

Så, vad blir då den präktiga sensmoralen av detta? Jo:

1. För företag som är måna att komma undan inte bara med skinnet i behåll utan också med ett ständigt förbättrat rykte och utökad kundkrets räcker det inte med att ”göra jobbet”. I slutändan är det bara kundupplevelsen som räknas. It´s all about service, service, service. 
2. Vi som inte själva råkar besitta expertkunskaperna ska absolut fortsätta att vända oss till proffs när exempelvis badrummet ska renoveras, eller när hemsidan ska ut på nätet. Men av en bra hantverkare ska vi kräva mer än att de kan fixa ett helkaklat badrum. Och av ett bra webbhotell ska vi kräva mer än att de kan koppla ihop en domän med våra filer på deras server. Vi ska kräva service, service, service.

Ha en bra sommar, förresten.

”Facebook – inte så hemlig som du tror”. Ähum. I veckan har kvällstidningarna återigen RASAT mot Facebook, ivrigt påhejade av ett gäng arga läsare. Den här gången handlar det om en ”säkerhetsmiss” som gör att Facebookanvändares statusrader kan läsas av vem som helst genom en nysnickrad sajt som kallar sig Openbook.

Jag har dock ordentligt svårt att bli upprörd. Det går liksom inte att ta den som uppdaterar sin status med superhemliga snaskigheter inför sina typ 267 väl förtrogna Facebookvänner riktigt på allvar. Är informationen så intressant att den vill nå utanför denna målgrupp så kommer den såklart att göra det – det är minst en av dessa 267 så kallade vännerna garant för.

Hursomhelst: Facebook har gjort bort sig genom att göra det krångligt för användarna att få grepp om hur informationen används, och de har redan börjat göra vissa korrigeringar för att blidka kritikerna. Men ingen skugga ska falla över Openbook. Deras söktjänst använder bara öppen data från en annan sajt och presenterar den på ett mer tillgängligt och smidigt sätt (ett litet företag som heter Google har förresten haft vissa framgångar med en liknande affärsmodell). Och det är ju till och med så att Openbook själva hävdar att initiativet är en parodi – att Openbook skapats just för att Facebook ska ta integritetsfrågan på allvar.

Men i mina ögon är Openbook i grunden en riktigt bra grej, som gärna får vara här för att stanna och vidareutvecklas. För genom att skapa flöden utifrån vad som skrivs om ett visst ämne/nyckelord snarare än enbart ta del av vad ens egna vänner har på hjärtat öppnas helt nya möjligheter. Känns konceptet igen? Just det, det påminner om Twitter. Det finns säkert många argument för att Facebook ska vara Facebook och Twitter ska vara Twitter, men tanken kittlar lite grann ändå. För hur vi än vänder och vrider på det så har Facebook en mycket bredare användarbas än vad Twitter har. Och även om de mest frekventa sökningarna på Openbook tycks vara tämligen obscena, så skulle tjänsten kunna användas för att göra verklig kundnytta, exempelvis för webbhotell som Crystone och deras kunder.

Det jag menar är att en tjänst av typen Openbook skulle kunna bli ett nytt gränssnitt för kundservice. En mötesplats mellan kund och företag som inte uppstår naturligt på Facebook därför att det är långsökt att gå med i en Facebookgrupp för ett företag vars tjänster man inte är nöjd med. En mötesplats som inte uppstår naturligt på Twitter därför att kunderna helt enkelt inte finns där i samma utsträckning.

Gå in och ”openbooka” på ”telia” så fattar du principen – chansen är stor att du hittar flera uppenbart missnöjda Teliakunder som kanske för bara någon minut sedan yttrat sitt missnöje via sin statusrad på Facebook. Jag tror att Telia vill veta detta. Jag tror att kunden vill att Telia ska veta detta. Och jag tror framföralt att både kunden och Telia är angelägna om att det eventuella problemet blir löst så snart som möjligt. Det är klart att Telia i det här fallet skulle tvingas avsätta lite resurser för att bevaka ”ännu en kanal”, men det torde ändå vara väl investerade kaffepengar om de med så enkla medel lyckas göra en missnöjd kund till en nöjd – som med lite tur dessutom berättar om sin positiva kundupplevelse för sina, typ, 267 väl förtrogna Facebookvänner.

Hela förra veckan spenderade jag i Milano på en av världens största domänkonferenser, TRAFFIC. Att besöka en sådan konferens ger verkligen perspektiv på den svenska domänmarknaden. Jag har minglat runt med allt från medarbetare hos olika toppdomäner (.SE, .PL osv) till stora domänägare som omsätter miljontals dollar i klickpengar varje månad. Dessa konferenser handlar faktiskt inte i första hand om föredrag, även om man naturligtvis kan lära sig genom att lyssna på dessa också. Istället är det människor, människor, människor som gäller och det är verkligen gott om intressanta personer på dessa konferenser. Oavsätt vem du pratar med så finns det alltid ett antal saker som man under bara ett par minuter kommer på att man kan hjälpa varandra med.

Förrutom föredragen och paneldebatterna så hölls det också två stycken domänauktioner. Den ena med enbart .EU domäner i och den andra med ett blandat innehåll. Svenska domäner som var med i auktionslistorna var pay.se, scandinavia.se och stockholm.com, dock såldes ingen av dessa. Dessa auktioner är verkligen extremt roliga, både att titta på och delta i. Rick Latona och gänget som arrangerar TRAFFIC konferenserna hade till Milano flugit in en trefaldig auktionsvärldsmästare från Texas vid namn Craig. Så hela mässhallen förvandlades till en boskapsauktion, fast med domännamn som kreatur. Så här såg en liknande auktion ut i Silicon Valley för ett par år sedan när Divyank från Skenzo.com köpte namnet ad.com för 1.4 miljoner dollar:

Så här fungerar alltså domänmarknaden ute i den "stora" världen och det ger som sagt lite perspektiv på den svenska tillvaron.

Men, något som jag i förra veckan slogs av var hur dåliga dem riktigt stora domänägarna (eller domainers som de kallas) var på att förnya sig. Och då pratar jag inte om domänförnyelserna i sig utan hur de tänker när det gäller utveckling och användande av sina domännamn. I ett antal år har det varit "klickpriser" (det vill säga Google adsense, Yahoo osv) som varit deras största inkomstkälla. När priserna på klicken sedan fallit radikalt under de senaste åren tack vare den ekonomiska nedgången så skulle man ju kunna tro att de försöker hitta nya inkomstkällor istället för den traditionella parkeringen. Och så är också fallet, problemet är bara att de inte har en aning om hur de ska göra.

Vi har alltså ett antal personer med domänportföljer på över 80.000 domännamn som sedan 1997 har suttit och handregistrerat riktigt, riktigt bra domännamn som nu inte har en aning om hur de ska dra in pengar på dom förutom genom traditionell domänparkering. Och de förlorar enorma trafikmängder genom att parkera domännamnen, då Google och andra sökmotorer inte "rankar", dvs lägger dom högt upp i sökresultaten, deras domäner/siter. Varför bygger de inte istället sökmotorvänliga siter på de generiska namnen för att sedan ingå partnerskap med eventuella annonsörer? Det handlar om lathet. Men varför ska dem bry sig egentligen? Dem är ju redan ekonomiskt oberoende.

Domännamn är verkligen 2000-talets fastigheter och att parkera ett generiskt namn är som att äga Empire state building i New York, men stänga ute mer än hälften av besökarna genom att plocka bort sig från alla kartor och samtidigt skita ner fasaden riktigt ordentligt. För någon som mig med bakgrund inom SEO, så skriker det i hela kroppen när jag ser dessa extremt bra domännamn, som jag enkelt skulle kunna "ranka" topp 3 hur enkelt som helst, parkeras in i domänparkeringsprogram.

Kontentan är att jag tror portföljägarna måste förnya sig för att möta kommande års utmaningar för att kunna fortsätta med sin höga levnadsstandard. Att helt förlita sig på en enda inkomstkälla är vansinnigt.

Denna månad har vi på flera populära bloggar och i stora nyhetsmedier kunnat läsa om en person som kallar sig Göran Goebbels och hans försök att få domännamnet sverigedemokraterna.de att ranka högre i Googles sökresultat än vad sverigedemokraternas egen site gör på sökordet "sverigedemokraterna". I denna månads krönika vill jag därför lyfta fram ett par mina egna personliga åsikter om det här SEO fenomenet, men jag vill redan nu poängtera att jag absolut inte sympatiserar med Sverigedemokraterna och deras åsikter överhuvudtaget.

Jag tänkte börja med att förklara strategin och syftet bakom denna kampanj. Enligt siten så vill man "mana alla demokrater att bemöta Sverigedemokraternas argument sakligt i sociala medier" och detta genom att själva få sverigedemokraterna.de att ranka högre än SDs egen site. För att förstå strategin behöver man veta lite mer om hur Google fungerar när de ska presentera en träfflista för ett specifikt sökord.

När Google ska bestämma sig för hur högt upp den ska ranka en specifik webbplats på ett specifikt sökord så använder den sig av en hemlig algoritm för att presentera sitt sökresultat. Ytterst generaliserat kan man säga att Google tittar på tre saker när de bestämmer turordningen i träfflistan; domännamnets historik, innehållet på siten och länkar till siten. När man sedan vill få upp en specifik site högt upp i resultaten gäller det alltså att se till att siten attraherar Google i så hög utsträckning som möjligt, något som vi generellt kallar sökmotoroptimering.

Så denna Göran har alltså tänkt till lite (eller?) och bestämt sig för att det vore bra roligt att peta ner SD från förstaplatsen från Google. Jag förutsätter att denna någon då först gjorde en analys av SDs egen webbplats för att kontrollera huruvida det överhuvudtaget var möjligt att en sådan kampanj skulle lyckas. Detta var med största sannolikhet detta Göran då upptäckte:

Sverigedemokreaterna.se speglar enbart sverigedemokraterna.net. - Detta betyder att domänen SD.se (förkortat) i princip är helt värdelös i Googles ögon då den enbart gör en iFrame av en annan domän, SD.net. Resultatet av detta blir att mycket av den länkkraft som går till SD.se helt går till spillo. För att ni ska få en bild av hur mycket det rör sig om så rapporterar Yahoo! 11813 stycken länkar till .SE siten medan .NET siten enbart har 428. Görans site SD.de är redan uppe i 1576 länkar.

SDs site saknar helt h1 samt h2 med sökordet "Sverigedemoktraterna" - När Google skall avgöra relevansen för ett sökord så tittar den på html koden, det vill säga hur siten är kodad och i den, vad som lyfts fram på siten. h1 och h2 är html-koden för rubriker och man bör ha med sökordet minst en gång i vardera dessa på sin site för att Google ska förstå att ordet är relevant för innehållet på siten. Sverigedemokraternas egen site saknar alltså helt rubriker med sökordet i.

SDs site använder 99 keywords - En annan viktig sak i hemsidans kod är något som kallas keywords. Google la tidigare mycket större vikt vid dessa än dom gör idag, men det är ändå fortfarande något de tittar på när de ska ranka en site. Att använda 99 keywords i sin kod är för mycket och riskerar att tolkas som att man spammar sin site, det är rekommenderat att ligga kring ungefär fem stycken.

SDs site har bara 400 indexerade undersidor - Google gillar text och stora hemsidor, 400 sidor är en relativt liten webbplats. Google gillar dessutom när hemsidors innehåll ändras då det visar på att siten hålls uppdaterad, Sverigedemokraterna borde lägga till en blogg under sin domän med ett RSS flöde till sin förstasida för att hålla den uppdaterad med ny information automatiskt. De skulle då få fler indexerade sidor för varje inlägg de gör samt hålla förstasidan uppdaterad med fräscht innehåll.

Så ja, Göran insåg nog att SD hade gjort flera "SEO blunders" och bestämde sig således för att dra igång sitt lilla projekt. Han registrerade sverigedemokraterna.de (tyskland) som visade sig vara ledig och skred till verket. Efter att ha lagt upp en site enligt Googles alla regler där han såg till att inte göra samma "on-page" misstag som SD gjort med t.ex h1 och h2 så var det dags att skaffa lite länkar till hans egen domän, som ju till skillnad mot sverigedemokraterna.se, skulle tas om hand mycket bättre.

Så nu kommer vi till nästa del i "Johannes SEO skola", nämligen länkrelevans och länkbyggning. Enkelt sagt kan man säga att ett domännamn har ett antal röster som den kan lägga på  andra siter den gillar. Ju fler andra domännamn som sedan länkar till den egna domänen desto fler röster får den och ju mer räknas en länk på domänen. Så Göran satt på sin kammare med en helt nyregistrerad domän som han ville få upp på Google så snabbt som möjligt och insåg att detta enbart kunde ske om han såg till att få många och kvalitativa länkar till sin domän.

Första steget var då att ta kontakt med ett antal kända bloggare inom sociala medier, sökmotoroptimering och andra personer som skulle kunna tänkas gilla hans idé. En länk från en populär blogg betyder oerhört mycket i SEO sammanhang då bloggen som länkar med största sannolikhet har många egna länkar till sig, vilket alltså gör att dess röster (länkar) värderas tyngre i Googles ögon. Demokratiskt va? Nedan är en printscreen på ett sådant mail som började dyka ner i vår "bloggelits" inboxar;

Och nog nappade dom. Men det var inte bara de större bloggarna som ville vara med och stödja initiativet, några av de största nyhetsredaktionerna i Sverige tyckte att det var en utmärkt idé att slänga iväg en länk eller två. Titta bara länkarna i artiklarna från DN och SVD angående siten. Släng sedan in lite gerillamarknadsföring via Twitter i mixen så har Göran helt plötsligt en utmärkt plattform att bygga vidare på.

Resultatet då? Jodå, just nu rankar sverigedemokraterna.de någonstans 9-11 vid en sökning på Sverigedemokraterna på Google, prova själv!

Oavsett om man sympatiserar med Sverigedemokraterna eller ej så tycker jag man bör ta sig en ordentlig funderare över tillvägagångssättet som används i denna nya typ av marknadsföring (eller ska vi kalla det anti-marknadsföring kanske?). Det råder knappast något tvivel om att det är första gången vi i Sverige ser en sådan här kampanj lyckas så pass bra och frågan man måste ställa sig är om detta är det klimat vi i framtiden vill se företag, organisationer och privatpersoner konkurrera om mediabruset i.

När det hela dessutom dikteras av en person under pseudonym drar i alla fall jag öronen åt mig ordentligt, för inte kan man väll påstå att detta är ett speciellt demokratiskt tillvägagångssätt att på detta sättet försöka påverka en omedveten internetsurfares informationsinhämtning? - Speciellt när det inte ens är möjligt att identifiera och på så sätt kunna ifrågasätta källan.

Men det kanske mest skrämmande är nog ändå hur pass enkelt det var för Göran att genomföra det hela på. Det visar på hur viktigt sökmotoroptimering är både för att själv placera sig högt upp i träfflistorna på relevanta sökord, men samtidigt också se till att ingen "illasinnad" gör samma sak.

I media får vi då och då läsa artiklar om företag eller privatpersoner som överklagar tilldelningen av domännamn. Ett par exempel från den senaste tiden är cs.se, settman.se samt rednex.se. Varje enskild toppdomän har olika regler och processer för hur en överklagan skall avgöras. Mest relevant för oss i Sverige är dock .SE's alternativa tvistlösningsförfarande, ATF, samt .COM's WIPO/UDRP prosess.

I den här krönikan tänkte jag försöka sätta fingret på ett par av bristerna i dessa för många helt okända processer. För att även om dessa förfaranden är speciellt framtagna för att så säkert som möjligt, både för innehavaren och den som överklagar, avgöra tilldelning och rättighet till domännamn så sker det fel. Och tyvärr handlar det i nästan alla fall om tvistlösarens okunskap.

Jag ska ge ett par exempel. Paris (Ville de Paris) lämnade den 11 december 2009 in en UDRP ansökan mot Paris.TV LLC gällande domänen paris.tv. Man hävdade att ägaren inte hade någon rätt till domänen samt att användandet av den ledde till förväxlingar med den web-tv tjänst som finns på www.paris.fr. Ansökan blev avslagen av WIPO Arbitration and Mediation Center och Paris.TV LLC fick allså behålla domänen med följande motivering i korthet;

"Complainant does not have exclusive world-wide rights to use the term [Paris]"

Naturligtvis var detta helt rätt beslut men det är inte därför jag valt att ta med detta beslut som ett exempel på övertramp. Det oroande i det här fallet är att en av paneldeltagarna på centret, Christiane Féral-Schuhl, inte höll med resten av panelen utan istället ville att Paris skulle få ta över domänen. Och vilket land tror ni Christiane kommer ifrån? Yepp, Frankrike. Och vilken stad i Frankrike kommer Christiane ifrån? Yepp, rätt igen, Paris. Detta påvisar hur illa dom här processerna fungerar i många fall. Paneldeltagare som väger in sina egna personliga referenser för att påverka utgången i ett beslut är verkligen djupt oroande.

Under vår egen toppdomän .SE har vi, tack och lov, inte några problem med att tvistlösare väger in egna intressen i besluten men däremot finns ett problem med tvistlösarnas generella kunskaper om hur domänmarknaden fungerar. Många av våra svenska tvistlösare är väldigt duktiga på juridik kring immaterialrätt och varumärkesfrågor. Men, med tanke på de domäner de beslutar om, så är det av yttersta vikt att de också förstår användandet och affärsmodellerna som ligger bakom registreringarna. Jag upplever att det finns väldigt mycket att göra på den fronten och det är ganska tydligt när man tittar på tvistlösarnas formuleringar i många ATF beslut.

Ta beslutet för fasse.se till exempel. I sin framställan så skrev sökanden, Läkemedelsindustriföreningens Service Aktiebolag, följande:

"Domän–namnet används för förmedling, via länkar, av tjänster och annonser avseende läkemedel, sjukdomar och därmed relaterad information och produkter. Vidare används Läkemedelsindustri-föreningens Service AB:s kännetecken FASS som en särskild kategori med hyperlänkar till viss information bl.a. i samband med påståenden som ”populära kategorier”."

Visst, att lägga upp länkar och få betalt för klicken är en utstuderad affärsmodell men problemet är att man som innehavare av en domän i ett parkeringsprogram, t.ex. hos NameDrive eller Sedo, inte har möjlighet att i detalj styra vilka länkar som visas. Det är istället Google som matchar besökaren med sin annonsdatabas och visar en så relevant länk som möjligt för besökaren. Detta är något som tvistlösaren helt verkar ha missat då ATF:en bifölls och domänen fördes över till Läkemedelsindustriföreningens Service Aktiebolag och utlåtandet från tvistlösaren ansåg att domänen registrerats i ond tro.

Innebär då detta att en varumärkesinnehavare inte bara har rätt till sitt varumärke under .SE utan dessutom kan lägga till vilken bokstav som helst efter sin domän och få domänen genom en ATF om domänen redan är registrerad och parkerad? - Nja, det handlar nog om vilken tvistlösare ditt ärende får. Men i mitt tycke så var detta utslag helt klart felaktigt och framförallt så blir man lite orolig över okunskapen, både hos sökanden och tvistlösaren.

För att få bukt med dessa problem så bör IIS regelbundet utbilda sina tvistlösare. Det är av yttersta vikt att de förstår affärsmodellerna bakom domänparkering, SEO registreringar m.m. då de med största sannolikhet redan har, och kommer, avgöra ATF-ärenden där sådana domäner och dess användning framställs som "i ond tro" av sökanden. För det är skillnad på päron och äpplen och en domänägares rättigheter måste skyddas i minst lika stor utsträckning som en varumärkesinnehavares. Och saknas denna kunskap hos tvistlösaren så är det lätt att det blir fel. Jag ställer gärna upp om ni behöver hjälp IIS!

/Johannes Eriksson, Registry Manager på Crystone.

Till vardags jobbar jag väldigt mycket med synlighet i sökmotorer, det vill säga att få kunder att ranka högt upp på konkurrensutsatta sökord, precis som Crystone. Fortfarande tror många att man måste besitta någon slags magisk formel för att lyckas med detta - "det är lite som voodoo" som ett företag nämnde till mig för ett tag sedan.

Men sanningen är den att det inte alltid behöver vara så mycket magi och du behöver inte alltid tillbedja den stora Google-guden för att lyckas. För finns det en sak som alltid fungerar så är det domäner.,

För att förklara varför ska jag dra en liten historia: För ett tag sedan såg jag ett statusmeddelande på Facebook om att det snart är dags för Earth Hour, ni vet: Världsnaturfonden (WWF:s) största kampanj under 2010 som syftar till att vi ska släcka ljus och stänga av diskmaskinen under en timme.

Jag reagerade inte så mycket på det utan arbetsskadad som jag är surfade jag in på www.earthhour.se för att se vad WWF skapat för kampanjsajt.

Det gick inte så bra...

Det hjälpte inte hur många gånger jag än tryckte på F5, Firefox gav samma svar: "Servern hittades inte". Konstigt att det inte finns någon sajt här tänkte jag direkt så jag surfade vidare för att kolla om det är någon som ägde domänen.

Döm då av min förvåning att domänen i fråga var helt ledig. Ja, du läste rätt. Namnet på WWF:s kampanj var helt fri som domän och ingen hade ens tänkt en tanka på att registrera den.

Direkt reagerade jag över det faktum att ingen registrerat den och att WWF helt missat detta. Min andra direkta tanke var givetvis att plocka fram kreditkortet och snabbt köpa domänen - den här chansen kunde jag ju inte missa!

Ett par timmar senare hade jag snickrat ihop en vansinning ful men funktionabel sida som jag publicerade. En god natts sömn senare vaknade jag upp och fick en trevlig morgonpresent: domänen rankade redan 6:a på Google på frasen "Earth Hour"!

Domäner och Sökmotoroptimering
Det här här som domänen som ryggrad kommer in. Sedan många år tillbaka har domäner varit ett väldigt bra plustecken när det gäller att ranka högt i sökresultaten och så är det även idag. Tack vare mitt perfekta domännamn så visste Google om att det här är en viktig sajt och således rankade den väl, detta utan någon avancerad "voodoo"-optimering.

Earth Hour är ett globalt fenomen som det kommer skrivas extremt mycket om under mars månad och sannolikt vara ett av de sökta begreppen på Google under den månaden. Missen att registera .se-domänen är alltså väldigt stor och gör att man släpper kontrollen till en helt annan aktör, i det här fallet jag.

Företag, privatpersoner och organisationer bör tänka på vad för domäner man äger och i största möjliga mån skydda dem, för man vet aldrig vem som kommer ta dem framför näsan på en. Har ni registrerat domän för kampanjen ni ska köra i höst? Har du registrerat en .se-adress för ditt eget namn?

Domäner är en viktig ryggrad på nätet och ett bra domännamn skapar en trygghet, seriositet och även bra ranking i sökmotorer. Glöm inte det nästa gång!

Vad hände då med min domän earthhour.se? WWF har hört av sig och vill ha den. Den som lever får se ifall jag släpper en sådan godbit...

/Simon Sundén

"Simon Sundén är delägare och Digital Director på reklambyrån Honesty och bloggar till vardags på http://www.joinsimon.se"

Vecka 50 hade Expressen.se enligt egen uppgift 2 172 437 unika besökare. Det är 23 procent bättre än samma vecka förra året, och den femte bästa besöksveckan någonsin för sajten uppger chefredaktör Thomas Mattsson på sin blogg. Och han hymlar inte med att otrohetssåpan med golfstjärnan Tiger Woods i huvudrollen är en del av förklaringen.

För det funkar ju så. Den senaste månaden har det förmodligen snackats minst lika mycket Ullared-Morgan, Anna Anka och Tiger Woods runt fikabordet på jobbet som om självaste Barack Obama och det viktiga klimatmötet i Köpenhamn. Det är, lite förenklat, snackisarna kvällstidningarna vill åt. De vill att vi ska prata om vad de skriver, och de vill skriva om vad vi pratar om. Vi kan tycka att det är enkla finter och trix, men vi går ju på dem. Hela tiden, om igen. Det som vi gärna avfärdar som billig nonsensjournalistik är till stor del det som får oss att klicka och vilja läsa mer.

Kvällstidningarna är duktiga på det här och alla som vill driva mer trafik till sin sajt har förmodligen mycket att lära av Expressen och Aftonbladet.

Det handlar såklart inte om att du ska fylla din sajt med skvallerrubriker som inte håller vad de lovar. Men det handlar om att verkligen ta reda på vad som får besökaren att klicka, läsa, köpa, agera – och att jobba med webbinnehållet utifrån det.

Webbanalys, alltså - att mäta och förstå exakt vad besökaren gör och inte gör när hon besöker din sajt. Grundläggande webbanalys är varken dyrt eller krångligt. Med gratisverktyget Google Analytics är du igång på några timmar, sedan är det ditt eget intresse och engagemang som är flaskhalsen. Gör du ett bra jobb är chansen stor att du, precis som Expressen, kan glädjas åt fler besökare och framförallt fler lyckade avslut på sin sajt.

Men kom ihåg att det är du som måste göra jobbet. Du kan inte förlita dig på Tiger Woods.

Förra månaden skrev jag att jag inte kan så mycket om domäner. Det är fortfarande hur sant som helst. Men efter att ha varit på Internetdagarna har jag lärt mig mer. Eller jag har åtminstone fått en något större inblick i vilken gigantisk industri det här är, och därmed kommit till insikten att jag kan ännu mindre än jag kanske trodde för en månad sedan.

För om vi så bara håller oss till .se-domänen: Visste du till exempel att...

1. ...det nu finns 915 000 .se-domäner?
   Vi (?) är alltså på god väg mot miljonen. Heja heja!

2. ...det registreras 600 nya .se-domäner varje dag?
   Det skulle ju betyda 25 nya .se-domäner i timmen eller en ny .se-domän varannan minut nästan. Hoppsan!

3. ...5 procent är så kallade IDN-domäner?
   Och vad är då en IDN-domän? Jo, det är sådana som innehåller å, ä, ö, ü eller é.

4. ...9 av 10 förnyar sin .se-domän?
   Eller för att vara mer petig: förnyelsegraden ligger på 89 procent, och det är företagen som drar upp snittet något – 90 procent av företagen förnyar, 85 procent av privatpersonerna.

5. ...antalet domäner per .se-registrant har ökat från 1,89 till 2,05 det senaste året?
   Domäninvesterare, fulregistrerare och skyddsregistreringar sägs vara en del av förklaringen.

6. ...SE:s egen registrar .SE Direkt bara står för 2 procent av alla nya registreringar av .se-domäner?
   Eller bara och bara, jag vet inte - en nyregistrering där kostar 525 kronor och en .se-domän kostar 175 kronor. Typiskt obilligt, men det finns förstås en anledning till det: .SE ska inte konkurrera med sina återförsäljare.

7. ...svenskt internetanvändande idag står för cirka 0,5 procent av världsmarknaden, medan svenskt domäninnehav står för ungefär 0,75 procent?
   Tänk efter nu, det är rätt stor skillnad det.

8. ...bokstäverna s och d är grannar på tangentbordet?
   Okej, det visste du nog. Men att ”.se” därmed också är en vanlig felstavning på ”.de”, och konsekvensen av det hade åtminstone inte jag tänkt på innan jag lyssnade på Peter Forsmans faktaspäckade presentation på Internetdagarna.

Se där, ja. Åtta saker du absolut inte måste veta om .se-domänen. Men håll med om att det åtminstone är lite intressant.